Jobba i garnaffär
Aska & Seger
Seger och syskon. Igen..
Se
Syskon bus
Iniesta
Aslani och Iniesta mobbar Seger.
Haha, man ser vad Aslani är ute efter - Segers svans
Vindaloo For U
Vindaloo Magic U
Vindaloo Feel U
hahaha, galen
busråttan
Aslani <3
Seger smyger.
Myspellarna <3
Mitt troll <3
Bjussar på en bild på min kråka innan resten kommer.
Två bilder från promenaden
Mer av min baby
Jag har jobbat hela dagen, men jag hade med min kameran som jag lovade mig själv och det var fantastiskt morgonljus, så det blir fler bilder på min bomullstuss.
Nu skriker sängen
Bjuder på två bilder till, sen skriker sängen. upp och jobba imorgon igen. Seger får följa med, så kanske hinner ta bilder på rasterna, då jag går med henne till rastgården :)
<3
Main fantastiska, bästa <3
Två bilder som jag blev så fantastiskt nöjd med från idag, bara måste visa dem för sig själva!
Fish Eye
Vi tog en härlig promenaad i höstvädret. Balsam för själen, för både oss och hundarna. Bjuder på fish eye bilder först, i och med att jag lovade mig själv att ta fler sådana :)
Två klockrena bilder!
Måste bara visa dessa två bilder på Seger och Loke som jag tog för någon timme sedabn med Fish eye-objektivet. Seger helt vindtyrig och busig. Loke mest hungrig - "Snälla matte, kan vi få lite mat nu, det vore fint, tack, snälla?"
Mammas galenpanna <3
och mammas kroknäsa <3
Här sitter jag och lyssnar på Westlife
Nostalgin är på topp. Drog en filt runtom min frusna kropp, satte mig i soffan med tända ljus och en kopp te mot det smygande halsontet och drog igång Westlife på youtube. OH MY GO, sitter och sjunger med till Queen of my heart. Att jag fortfarande kan texten är ju helt sjukt?!
Att jobba skift har sina för och nackdelar. Fördelarna, i alla fall denna årstid, är att man hinner göra saker med hundarna innan det blir mörkt. Nackdelen är att alla rutiner försvinner - den enda rutin Thomas och jag har just nu är att vi går ut och går i skogen varje dag. Utöver det skiftar det när vi vaknar, äter, ses, tvättar och handlar.
Idag hade vi i alla fall bestämt att vi skulle äta varma mackor och dricka te. Så det gjorde vi! Vi valde att göra tre olika sorter:
Champinjonstuvning, skinka och tomat
Skinka, ost, ananas och tomat
Skinka, ost, vit sparris och tomat
Champinjonstuvning, skinka och tomat
Skinka, ost, ananas och tomat
Skinka, ost, vit sparris och tomat
Såklart ska även hundarna ha mat, de står i givvakt när jag kommer hem och väntar på att få mat. Våra hundar har nämligen rutiner med mat, tillskillnad från matte och husse. Vi ger våra hundar färskfoder från vom og hundemat. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg slänger vi dit lite oxhjärta och kycklinghalsar.
Nu ska jag hämta ytterligare en kopp te och ta en cigg på balkongen. Sen är det snart sov dax. Jag som trodde att jag skulle vara utan jobb typ hela oktober kommer, vid denna veckas slut, ha jobbat över 60 timmar, på en vecka.
Let's make it official
Vi kan väl göra det oficiellt nu. Känns som att efter idag kan jag verkligen konstatera att den är här. Att det bara kommer gå ut för, så att säga. Den är här. Trotsåldern, menar jag.
Seger har varit väldigt duktig på att söka kontakt och komma när jag ropar, vilket nu är som helst bortblåst. Det är ungefär som att hon är ute och går själv i skogen, hon skite ri vad jag gör, vad jag säger eller vart jag är. Hon går sin egen väg, vilket jag till viss del uppskattar - en afghan ska vara självständig. Dessvärre blir det lite jobbigt när jag tycker vi ska gå höger och hon vänster, jag säger raktfram coh hon säger bakåt. Jag säger stanna, hon menar på att vi ska springa. Detta gäller både när hon är lös och i koppel och det spelar ingen roll om jag har godis eller inte, hon gör sin grej och tycker det är kick ass.
Idag ledsnade jag däremot, så när hon var en bit bort och jag ropade men hon fortsatte gå, vände jag och gick tillbaka från det håller vi kom, ropade "hejdå, nu går vi" så kom hon som ett skott och ville DÅ ha godis. Min lilla odåga. Efter det övade vi mycket på kontakt. Att hon ska titta på mig innan det är okej att gå, eller innan jag kopplar lös henne. Små saker.
Hon har alltid haft en egen vilja och väldigt stakra åsikter kring vad man ska göra när, och hur. Men nu känns det som att det blivit aningen värre och vi ska verkligen jobba på det.
När vi är hemma går hon och hämtar saker, som en retriever-afghan hon är. Mina tofflor, en tidning, ett par shorts och en och annan strumpa som kommit på vift. Hon försöker ständigt ta Lokes märgben, fastän hon har ett eget, så hon har bägge. Loke som är så snäll låter henne ta det och bara ligger och tittar för att sen slicka sig om munnen. Jag valde då att gå in och ta märgbenet ifrån henne och ge till Loke, som förstås vart jätteglad, räckt eåt Seger det andra som hon tuggade på i trettio sekunder, och så började vi om. Loke tittar med sina ko-ögon och Seger är skitnöjd över att hon erövrat bägge benen.
Seger och jag. Här är hon ca 2 månader.
Tålamod, Helena. Tålamod.
Vindaloo Magic U
För att göra en lång historia kort har jag varit med Seger och hennes syskon från väldigt tidig ålder, innan de ens öppnade ögonen, och jag fastnade väldigt tidigt för henne. Redan när hon var en liten korv och bara kravlade runt var hon lite av en favorit. Desto mer hon växte på höjden, och bredden, växte också hennes plats i mitt hjärta och där sitter hon kvar. Hon var den vackraste lilla valp jag sett, med ögon som det bara lyser bus om, med kraftigt markerade ögonbryn.
Idag är hon min och vi har så kul tillsammans, vi lär oss galenskaper, vi går i skogen, vi busar med hundkompisar, vi hälsar på mina kompisar och vi kommer åka på uställningar. Seger och jag har hittills varit på en utställning, i enköping första helgen i oktober. Vi blev placerade som 4.a i babyklass med en jättefin kritik.
Jag ser verkligen fram emot att få leva mitt liv med denna lila luddboll coh ni kommer garanterat få följa hennes, och min, utveckling, om ni följer min blogg.
