Min kärlek

 
Min kärlek, min stolthet - mitt allt. Jag ska aldrig svika dig.
 

Ingen rubrik

Jag känner att jag bara uppdaterar här när jag plåtat. haha. På ett vis bra, på ett annat kanske inte. Det jag vill ha den här bloggen till är ju att visa mina bilder och vad jag fotograferar. Dessvärre har jag lite tvångstankar och vill att besökskurvan ska vara jämn. Ändå känner jag att jag inte vill vika ut mitt liv totalt och så jävla intressant att skriva om hur jag mår och vad jag gör varje sekund är så himlans intressant att läsa, så då låter jag istället bli. Ska väl kanske försöka bli bättre, men jag är mycket på vift.
Nåväl, idag kommer bilder i alla fall.

Seger och syskon. Igen..

Se

I got stuck

 
Jag fastnade också på en bild igår. Är rätt kass på egobilder - är man ute efter det får man följa min istagram: aidwtltl
 
Men nu bjussa jag på en i alla fall. Ska iväg och hämta Segers syster snart, vi ska samla terror-gänget och gå ut i skogen. Tar antagligen med mig kameran, har en tendens råka förfalla sig så på skogspromenaderna. Det ska bli spännande, 5 av 7 syskon kommer vara samlade på den här promenaden :)
 

Between it all.

 
 
 
 
 

Kusin

 
Inte en enda bild på hundar. Bara massa bilder på en söt liten tjej som är så himla full av liv. Jag är sinnessjukt nöjd med bilderna. Här är ett smakprov.

Syskon bus

Iniesta
 
 
Aslani och Iniesta mobbar Seger.
 
Haha, man ser vad Aslani är ute efter - Segers svans
 
Vindaloo For U
 
 
 
Vindaloo Magic U
 
Vindaloo Feel U
 
 
 
 
 
 
 
 
 
hahaha, galen
 
busråttan
 
Aslani <3
 
Seger smyger.
 
Myspellarna <3 
 
 

Mitt troll <3

Bjussar på en bild på min kråka innan resten kommer.

 
 
 
 

Seger with friends

Nu börjar jag komma tillbaka, var iväg och lät Seger busa med två av sina syskon, hade ju kameran med så det blir bilder idag med! woho.
Imorgon är det samma visa - ska fira min far som fyllt år och min faster kommer dit med sin knodd och ville ha bilder på henne också. Fram tills dess är det hundbilder som gäller. Ska sätta mig nu och föra över de till datorn. Undertiden kan ni väl kolla in hemsidan som jag gör åt Segers uppfödare, min vän Sofia - www.vindaloo.nu

Två bilder från promenaden

 
 

Meningslöst vetande

Sjukdomen börjar sakta tyna bort. Har varit riktigt sänkt. Feber, snorig, hosta, halsont - you name it. Vi var och gick i skogen en dag och jag kände efter nästan halva promenaden hur synen började skaka och darra, blev yr  i huvudet och vi fick avvakta innan vi fortsatte. Nu är det väl påväg åt rätt håll, men det går i perioder hur jag mår. Har på grund av detta inte tagit mig ut och plåtat något. Men det gjorde jag idag, Bilder kommer strax :)

Min kväll

Såhär ser min kväll ut: coca cola, snorpapper och seriemördare på jobbet.
 
 

Jobba

Är sepesjuk. Och jobbar. Dubbla pass, både dag och natt. Fantastiskt väder ute, önskar att jag var ledig och kunde plåta, nu när ändå inspirationen är tillbaka.
 
 

12/10-13

Den är tillbaka. Inspirationen.
 
 
 
 
 

Mer av min baby

Jag har jobbat hela dagen, men jag hade med min kameran som jag lovade mig själv och det var fantastiskt morgonljus, så det blir fler bilder på min bomullstuss.
 
 
 
 

Nu skriker sängen

Bjuder på två bilder till, sen skriker sängen. upp och jobba imorgon igen. Seger får följa med, så kanske hinner ta bilder på rasterna, då jag går med henne till rastgården :)
 
 
 
 
 
 

<3

 
 
 
 
 

Main fantastiska, bästa <3

Två bilder som jag blev så fantastiskt nöjd med från idag, bara måste visa dem för sig själva!
 
 
 

Fish Eye

Vi tog en härlig promenaad i höstvädret. Balsam för själen, för både oss och hundarna. Bjuder på fish eye bilder först, i och med att jag lovade mig själv att ta fler sådana :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bildbomb coming up!

 

God morgon!

 
Det är dumt att sitta still. Tusen saker att ordna med idag igen. Better get goin'!

Två klockrena bilder!

Måste bara visa dessa två bilder på Seger och Loke som jag tog för någon timme sedabn med Fish eye-objektivet. Seger helt vindtyrig och busig. Loke mest hungrig - "Snälla matte, kan vi få lite mat nu, det vore fint, tack, snälla?"
 
Mammas galenpanna <3
 
 och mammas kroknäsa <3
 

Här sitter jag och lyssnar på Westlife

Nostalgin är på topp. Drog en filt runtom min frusna kropp, satte mig i soffan med tända ljus och en kopp te mot det smygande halsontet och drog igång Westlife på youtube. OH MY GO, sitter och sjunger med till Queen of my heart. Att jag fortfarande kan texten är ju helt sjukt?!
 
Att jobba skift har sina för och nackdelar. Fördelarna, i alla fall denna årstid, är att man hinner göra saker med hundarna innan det blir mörkt. Nackdelen är att alla rutiner försvinner - den enda rutin Thomas och jag har just nu är att vi går ut och går i skogen varje dag. Utöver det skiftar det när vi vaknar, äter, ses, tvättar och handlar.
 
Idag hade vi i alla fall bestämt att vi skulle äta varma mackor och dricka te. Så det gjorde vi! Vi valde att göra tre olika sorter:
Champinjonstuvning, skinka och tomat
Skinka, ost, ananas och tomat
Skinka, ost, vit sparris och tomat

 
 
Såklart ska även hundarna ha mat, de står i givvakt när jag kommer hem och väntar på att få mat. Våra hundar har nämligen rutiner med mat, tillskillnad från matte och husse. Vi ger våra hundar färskfoder från vom og hundemat. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg slänger vi dit lite oxhjärta och kycklinghalsar.
 
 
Nu ska jag hämta ytterligare en kopp te och ta en cigg på balkongen. Sen är det snart sov dax. Jag som trodde att jag skulle vara utan jobb typ hela oktober kommer, vid denna veckas slut, ha jobbat över 60 timmar, på en vecka.

Vindaloo Told U

Seger brorsa söker fortfarande ett nytt hem, ett uställningshem som kan älska honomn vilkorslöst. Han heter Kim och är den raraste lilla valp du kan hitta.
 
www.vindaloo.nu
 

Recept.

Bara för att det är sjukt gott tänkte jag ge ett schysst tips på en fräsch sallad med matvete som passar till såväl lunch, middag och matlåda.

Ingridienser:
ca. 2 dl matvete (så räcker det till matlåda också)
Purjolök
Gurka
Soltorkade tomater
Babytomater
Fetaost (Går att utesluta eller byta ut mot ex. mozzarella)
Ett par salladsblad (isberg, roman..)
Olivolja
Kryddor
Varmrökt lax

Gör såhär:
Koka matvete enligt beskrivningen. Hacka under tiden upp purjolök, gurka och tomater, allt efter smak - gillar man det ena mer, tar man mer av det. Skär salladsbladen i mindre delar och lägg allt i en skål. Tillsätt olivolja. Lägg i de soltorkade tomaterna (går även bra att dela ett par gånger) och häll i lite av dess sky i salladen. Smula ner så mycket fetaost som du vill ha, men var noga med att inte ta för mycket då dess smak lätt tar över. Ringa lite olivolja över. Blanda.

När matveten är klar kan man om man vill skölja den i kallt vatten, men jag föredrar att låta den vara varm, därefter kryddar man matvetet i kastrullen. Kryddor jag brukar använda är: salt, peppar, salladskrydda och aromat. Häll sedan ner matveten i övriga salladen och blanda ordentligt. Servera med varmrökt lax alternativt någon schysstare Serranoskinka eller liknande.
 
Bjussar på bästa mobilbilden!
 

Let's make it official

Vi kan väl göra det oficiellt nu. Känns som att efter idag kan jag verkligen konstatera att den är här. Att det bara kommer gå ut för, så att säga. Den är här. Trotsåldern, menar jag.
 
Seger har varit väldigt duktig på att söka kontakt och komma när jag ropar, vilket nu är som helst bortblåst. Det är ungefär som att hon är ute och går själv i skogen, hon skite ri vad jag gör, vad jag säger eller vart jag är. Hon går sin egen väg, vilket jag till viss del uppskattar - en afghan ska vara självständig. Dessvärre blir det lite jobbigt när jag tycker vi ska gå höger och hon vänster, jag säger raktfram coh hon säger bakåt. Jag säger stanna, hon menar på att vi ska springa. Detta gäller både när hon är lös och i koppel och det spelar ingen roll om jag har godis eller inte, hon gör sin grej och tycker det är kick ass.
 
Idag ledsnade jag däremot, så när hon var en bit bort och jag ropade men hon fortsatte gå, vände jag och gick tillbaka från det håller vi kom, ropade "hejdå, nu går vi" så kom hon som ett skott och ville DÅ ha godis. Min lilla odåga. Efter det övade vi mycket på kontakt. Att hon ska titta på mig innan det är okej att gå, eller innan jag kopplar lös henne. Små saker.
 
Hon har alltid haft en egen vilja och väldigt stakra åsikter kring vad man ska göra när, och hur. Men nu känns det som att det blivit aningen värre och vi ska verkligen jobba på det.
 
När vi är hemma går hon och hämtar saker, som en retriever-afghan hon är. Mina tofflor, en tidning, ett par shorts och en och annan strumpa som kommit på vift. Hon försöker ständigt ta Lokes märgben, fastän hon har ett eget, så hon har bägge. Loke som är så snäll låter henne ta det och bara ligger och tittar för att sen slicka sig om munnen. Jag valde då att gå in och ta märgbenet ifrån henne och ge till Loke, som förstås vart jätteglad, räckt eåt Seger det andra som hon tuggade på i trettio sekunder, och så började vi om. Loke tittar med sina ko-ögon och Seger är skitnöjd över att hon erövrat bägge benen.
 
Seger och jag. Här är hon ca 2 månader.
 
Tålamod, Helena. Tålamod.

Green fingers

Jag har sedan ett par veckor försökt odla avokadoplantor. Tre stycken kärnor har jag använt och försökt, och ingen tog sig. Jag hade gett upp, men lät plasten sitta kvar över krukan och såg sedan en dag att det faktiskt stack upp ett litet skott! Nu har den blivit "jättestor" och jag hoppas att jag kommer kunna hålla sig (läs:jag kommer ihåg att vattna den).
 
Har hört att avokado ska vara svårodlade, så jag blev faktiskt extra glad över att jag lyckats få fram en, även om den växte underifrån/sidan istället för ur krysset där jag tyckte den skulle växa. Om jag får fram en avokado från denna är jag fan bäst.
 
Bild tagen med Fish eye objektiv, som jag sällan använder. Note to self: använd det mer.
 

Ny header

Det gick fort. Fortare än vad jag trodde. Najs! Lär göra om den snart, men stod inte ut med mall-headern. Ska bege mig ut i kylan och ta en rök innan sängen ropar, alla tre av mina pojkar snarkar redan, och min lilltjej också. Har sett att ni är ganska många som besökt mig redan, spännande!

Imorgon lägger jag förhoppningsvis upp lite bilder från dagen, tänkte försöka ta med mig kameran ut i skogen när vi går med hundarna, om vädret tillåter det förstås. 
 
Nightynight.

Vindaloo Magic U

 
 
 
Ord finns inte. Kommer aldrig finnas. Den här lilla hunden ger mig så himla mycket: energi, lyckokänslor, glädje, kärlek, skratt, tårar, magont och spunk. Allt på samma gång. Jag älskar henne in i döden och mer ändå. Min dröm var att äga, ta hand om, älska och vara älskad, av en afghanhund. Den drömmen gick i uppfyllelse 1 september 2013 då jag hämtade hem en liten tjej med enorm vilja, starka åsikter, ett jävla humör, tio ton med kärlek att ge och massor med attityd. Jag kan aldrig tacka hennes uppfödare, Sofia Lindh, nog för att just Seger blev min.
 
För att göra en lång historia kort har jag varit med Seger och hennes syskon från väldigt tidig ålder, innan de ens öppnade ögonen, och jag fastnade väldigt tidigt för henne. Redan när hon var en liten korv och bara kravlade runt var hon lite av en favorit. Desto mer hon växte på höjden, och bredden, växte också hennes plats i mitt hjärta och där sitter hon kvar. Hon var den vackraste lilla valp jag sett, med ögon som det bara lyser bus om, med kraftigt markerade ögonbryn.
 
Idag är hon min och vi har så kul tillsammans, vi lär oss galenskaper, vi går i skogen, vi busar med hundkompisar, vi hälsar på mina kompisar och vi kommer åka på uställningar. Seger och jag har hittills varit på en utställning, i enköping första helgen i oktober. Vi blev placerade som 4.a i babyklass med en jättefin kritik.
 
Jag ser verkligen fram emot att få leva mitt liv med denna lila luddboll coh ni kommer garanterat få följa hennes, och min, utveckling, om ni följer min blogg.
 
 
   

Bullking's Mojito

Loke, i folkmun, är en  Engelsk Standard Bullterrier född 1 juni 2012. Han är av färgen brindle och är ett riktigt energiknippe, som den terrier han är. Thomas dröm var att ha en bullterrier och drömmen blev sann i december 2012 när vi tog hem en spinkig liten kille, han var då ungefär 6 månader. Vi har haft ganska mycket problem med magen på denna kille, problem som idag inte existerar sedan vi började ge honom färskfoder från Vom og Hundemat och en och annan kycklinghals här och där. Han äter, frodas och mår bra.
 
Loke är envis. Så envis att det inte går att beskriva med ord. Han är duktig på att lära sig trick och roliga grejer då man kan få godis, men att låta bli att gå upp i soffan om vi äter måste vi varje dag påminna honom om, inte är okej. Att inte smita in i köket (där kattens låda är) är också något som han varje dag glömt bort så fort grinden är öppen.

Lokes favoritsysselsättning är att ligga på rygg med husse i soffan, helst snarka högt och lägga en fis då och då. Förutom det tycker han väldigt mycket om att gå i skogen med husse, matte och nyförvärvet, Seger. Loke älskar Seger, det är hans bästa kompis och han älskar henne troigtvis ungefär lika mycket som jag gör. Han låter hennes plocka märgben och leksaker av honom och om hon piper eller gnäller går han alltid fram och luktar på henne för att kolla att hon är okej.
 
Dessvärre har Loke inte någon känsla för personal space, han vet liksom inte vart gränsen går för vart din bubbla är och vart hans är. Han kan gå rakt in i dig, eller väggen, vilket av det som än är i vägen. Han skänker mig och mina nära många skratt och ibland en och annan hjärnblödning, tokhunden.
 
  
 
 
 
 
 
 
 

Katten

Min lilla skrutt,. Vita faran. Vi har haft våra duster, den här katten och jag. Han är minst sagt speciell, men ack vad jag älskar honom. Han är helt vit, sånär som på en liten grå fläck i huvudet som knappt syns. Han har gröna ögon och är lite halvtjock, sådär som katter ska vara. I och med att vi bor i lägenhet så är han innekatt, som får gå ut och gå i sele när vi är på semester hos mina förädrar på deras landställe.
 
Vi köpte honom av en privatperson i början av 2012, han är född i slutet av 2011.  Han är korsning av nåt långhårigt och har troligen siames eller liknande i sig också. Han pratar, ständtigt och ofta. Han hälsar när man kommer hem, han skriker när han vill ha mat och ibland bara pratar han för pratandets skull. Han fippar ur varje gång han bajsat och ränner runt med svansen i en böj runt hela lägenheten. Ibland ligger han under sängen och spanar på oss övriga och slänger ut en tass för att skrämma oss. Reagerar man inte då springer han nästa gång ut under sängen med pupiller stora som tefat och vidgade näsborrar som en tjur. Han är rolig.
 
Försöka gå på toaletten utan att han är med är omöjligt, han springer med in och om man råkar hinna stänga dörren sitter han utanför och skriker tills det att man öppnar. På kvällarna när vi ska sova kommer han alltid upp och bebistrampar och lägger sig för att gosa, främst med husse.
 
 
   
 
 
 
 
 
 

Thomas

Min älskade gubbe. Han heter Thomas och är en riktig klippa. Dessvärre har han inget skrivintresse så jag får presentera honom kort även om det finns hur mycket som helst man kan säga. Dessutom har han inte lika stort bekräftelsebehov som jag (höhö..) så han vill vara lite anonym och mest "i bakgrunden" om man säger. Så ni får inte veta så mycket.
 
I aa fall så har vi har varit tillsammans sedan November 2011, förlovade sedan April 2012 och lever ihop med våra djur i Södertälje. Thomas är min bästa vän, jag berättar allt för honom och jag är lyckligt lottad som har ett sådant förhållande med honom.

Helena

21 år gammal, 22 i mars. Arbetar för tillfället på Blomsterlandet på Lidingö och inom Stockholms kommun. Är en fartfylld prick som sällan sitter still, hittar ständigt på nya aktiviteter. Ibland syr jag, iband stickar jag, jag kodar hemsidor, jag fotograferar, jag plockar svamp, jag dricker kaffe, jag röker. Typ.

Sedan slutet av 2011 har jag varit tillsammans med en ganska rar karl vid namn Thomas. Om han behagar och vill vara med i den här bloggen får ni läsa mer om honom i ett separat inlägg. Vi bor i alla fall i Södertäje, av alla ställen.

1 September förändrades mitt liv till det bättre, jag fick hem min bästa vän, min lycka och min ögonsten. Hon heter "Seger" är ganska lurvig, tycker om att hoppa och studsa och jaga kaniner. Hon är en afghanhund född 4 juni 2013, alltså 4 månader nu. Givetvis vill jag komma ihåg så mycket som möjligt av vårat liv tillsammans och när hon är baby, så mycket bilder på henne kommer ni få se.

Jag fotograferar mycket. Människor, hundar, hästar. Natur ibland. När jag fotograferar använder jag mig av en Nikon D300s med diverse olika objektiv till det. Hoppas ni ska uppskatta de bilder jag publicerar här.

Såhär ser jag ut. En bra dag, that is.

 

xoxo


Let's do this! Again..

Sådär! Hur många bloggar jag än haft så ska jag testa igen. Målet med en blogg, för mig, är ju att jag enkelt ska kunna presentera mina bilder och kanske skriva en rad eller två utan att spamma facebook så fort jag har några tankar och funderingar.

Förra boggen jag använde slutade bilduppladdningen fungera vilket blev helt värdelöst för mig som i stort sett hade den bloggen enbart för att publicera bilder.

Namnet, "magicu" förstår, kanske ni som känner mig, kommer från min hund, som heter "Vindaoo Magic U". Anedningen till att jag valde att döpa boggen såhär är dels för att den kommer handla mycket om henne, innehålla mycket bilder på henne och givetvis för att hon är min ögonsten och har så snyggt namn!

Nu har jag ju valt en grundmall och börjat koda om den sakta, men headern är kvar från grundmallen. Den ska bytas ut till en mer personlig i sinom tid, eventuellt hinner jag väl det ikväll.

För er som inte känner mig och bara råkat trilla in på den här sidan ska få en kort presentation av oss som bloggen mest kommer att handla om. Men det gör jag i separata inägg som kommer upp strax!

xoxo

Under uppbyggnad

Under uppbyggnad.

Välkommen till min nya blogg!

Mitt första inlägg.